you understood me so well, but I didn't understand you




En vacker sommarnatt hjälpte en vän mig med och radera allt med dig.
På stranden där allt började skulle det också sluta

Ett hjärta av äkta silver glimmar någonstans i havets botten.
Hundratals ord om kärlek, passion och förlåtelse brändes upp för att försvinna.
Gåvor och saker tillhörande dig blev aska på en brygga den natten.
Jag tänker aldrig på dig, eller det vi hade.
Men ändå, jag har aldrig saknat någonting mer just nu.
Trots att du ljög, bedrog och krossade mitt hjärta så fanns det bra tider då vår kärlek
va finare än den mest exotiska platsen i världen.

Det finns en känsla du gav mig. En känsla som inte går och radera, kasta eller bränna.
Jag är oerhört tacksam för den känslan fast att jag oftast inte vill minnas den.
Den känslan är betydligt värdefull och någon dag kommer jag känna den igen.

Det kommer vara med någon som förstår mig och som jag också förstår mig på.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0