Jag som längtat något djävulskt till denna dagen,
önskar nu bort en stor detalj av den.
En nära familjevän har varit med om något riktigt tragiskt.
Finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, det är bara så hemskt.
Det är så orättvist så jag blir helt galen.

Jag pallade inte trycket så tog en cigg.
Jag som klarat mig i 5 dagar. Men men, ibland
behöver man lugna nerverna.

Nu ska jag snart köra rally till k-town.
Ska chilla hos syrran ikv sen är det bio.
Fyfan vad vi har längtat efter dettta.
Jag är så uberglad så det finns inte, men i baktankarna
så har jag ändå något annat i huvudet.
Usch, tänker på er allihopa :(