Idag har jag vart uppe med tuppen. Har hunnit äta
en fet frukost och kollat på vakna med the voice.
Älskar det programmet, jag skrattar alltid och man får allmän
bildning på hög nivå och såklart så blir man pigg också.

Nu sitter jag här i min ensamhet och lyssnar igenom alla KENT
album. Det får mig tillbaks till en annan tid, då jag lyssnade på dom 24/7.
Texterna är de allra bästa, dom som säger att KENT är skitmusik är för
tröga för att förstå, man måste kunna läsa genom raderna.
Det är ett sånt djup i de flesta låtarna, man får ett nytt perspektiv på livet.
Sånt är skrämmande för många, på sätt och vis för mig med.
Men jag dras till det, som en himelsk drog.

Omslaget på nya albumet Röd är förbannat coolt, jag tänker på den svartvita talan som
finns och inhandla på IKEA. Men den har ju de flesta, Förstorar man denna och hamrar
fast på väggen har man något mer unikt, eller Emelie? ;)